Fibromyalgi; från ett medicinskt intuitivt perspektiv

Fibromyalgi är en sjukdom som främst drabbar kvinnor. Sjukdomen kan vara mycket handikappande och de som drabbas tvingas inte bara till svår smärta utan trötthet och annat som försvårar det dagliga livet. Att på djupet, medicinskt intuitivt, förstå varför just jag har den sjukdom jag har kan hjälpa mig att söka möta sjukdomen på den nivå där den uppkommit; låta själen berätta varför jag är i nöd och vad jag eventuellt kan göra för att må bättre. Att lyssna till själens berättelse är alltid läkande och ger alltid en större förståelse för vem jag är och varför.

I vår kropp har vi många olika energetiska nätverk eller system som vi inte ser med blotta ögat. De ligger på olika nivåer och har olika uppgifter varav t.ex. en är att både inuti och utanpå hålla och stödja organen och att sammanlänka oss med våra andra subtila kroppar en annan. Våra meridianer är ett exempel på ett sådant system. Andra inre nätverk förbinder oss med de större och kraftfulla ljusnätverk som finns i vårt universum och där t.ex. Reconnective Healing länkar oss åter med de nätverk som en gång varit vårt. Samtidigt finns en rad andra energetiska nätverk som förbinder oss med vår jord och i universum och skadas vi i någon av dessa nätverk kan sjukdom bli en följd.

När det gäller fibromyalgi handlar grundorsaken inte bara om en överaktivering och överstimulering av ett eller flera av de djupt liggande energetiska fina nätverk utan även, upplever jag, att flera eller snarare och främst det största av dessa nätverk brustit i brist på bland annat jordning/grundning av kropp. Vilket, i sin tur, paradoxalt nog gör att jordningen av kropp samt kopplingen till universum blir nästan obefintlig med överbelastning av kroppens nervsystem till följd; en överbelastning av nervsystemet som i sin tur sliter på kroppen på ett vis så att fibromyalgi som mönster och sjukdom kan uppstå. Överbelastning av nervsystemet kan göra att det då blir inflammerat; öppnar sig för en inflammation som sedan retar hela systemet och blir befäst s.k kroniskt. Att vara jordad dvs. grundad i sin kropp är A och O för helhet och hälsa och de flesta av oss har som barn inte blivit grundade i kropp utan vi behöver som vuxna ständigt se till att jorda oss. Vi behöver också grunda bland annat eterkroppen i vår fysiska kropp och där, samt i astralkroppen, brukar fibropatienter ofta ha sår då det inte sällan är där de nätverk jag talar om som har blivit skadade.

0000

Den här typen av överstimulering samt förlust av det och de nätverk som supportrar nervsystemet; kan bero på många ”små” eller flera stora trauman som har haft en viss tematik där framförallt fight-or-flight response (sv. flykt- och kamprespons)  triggats om och om igen. Många som har fibro har alltså inte bara varit med om en serie “små” eller stora trauman utan man har kanske ständigt haft sin fight-or-flight response  påslagen vilket  gör att nätverkstrådarna gått av då fight-or-flight övertriggar inte bara nätverken utan både nervsystemet samt också immunförsvaret och på alla sätt sliter på kroppen. Att ständigt stå i beredskap för att något svårt ska hända kan i det långa loppet få även immunförsvaret att kollapsa och något jag som medicinskt intuitiv ser i många auto-immuna sjukdomar där ju delar av immunförsvaret på något specifikt vis vänder sig mot vår kropp. Dessutom upplever jag att många med fibro har, istället för att fly eller ställa in sig på kamp, ofta tvingats in i en annan del av nämnda respons nämligen att helt frysa till is dvs. att man på flera nivåer ”fryst fast” i fruktan; något som är oerhört vanligt om det som triggar fight-or-flight response är för överväldigande. Det här tillståndet av frusenhet bidrar också till att de fina nätverken inte kan fungera med den stuns och rörlighet de är menade att göra och att de i många fall frusit och gått just av.

Att ständigt befinna sig i detta överlevnadsläge dvs. ha fight-or-flight response påslaget samt att vara ogrundad i sin kropp sliter också på flera av de hormoner som den kvinnliga kroppen har (betydligt fler kvinnor än män får fibromyalgi) och som ingår i de nätverk som behöver läkning dvs. de nätverk som brustit. (Även om det kan låta märkligt, då symtomen och orsak på ytan är så olika, brukar män med samma problematik som fibrokvinnor ibland utveckla Parkinsons.) Hormonerna brukar hos de med fibro se ut som en enda härva (när man tittar på dem med tredje ögat) och framförallt de hormoner som produceras i binjurarna. Binjurarna brukar vara utmattade, sega och mycket trötta hos de med fibromyalgi och det kan vara bra att söka trassla sina hormoner ut. Ett annat typexempel på någon med fibromyalgi kan vara att man tvingats ta allt för mycket ansvar redan som barn och därmed ständigt i nätverken ”gått sönder” av att tvingas söka leva från en för hög och ogrundad frekvens som i sin tur fortlöpande retar och överbelastar  vissa inre system där alltså nervsystemet är ett och vissa av de underliggande nätverken en annan.

Att tvingas leva på en för hög frekvens betyder i sin tur att man inte fått vara det barn (förenklat uttryckt barnfrekvensen) man är menad att få vara utan att man istället kanske tvingats ta på sig en eller flera frekvenser menade för en vuxen person (vuxenfrekvenser). Som att kräva av ett barn att det ska lösa en svår uppgift det inte är redo för; med påföljande djup stress och med ofta just fight-or-flight response ständigt påslaget i hela systemet och där nervsystemet tar mycket stryk. För om jag är för liten för min uppgift känner ofta hela jaget en skräck barn inte ska behöva handskas med. (Det här rör alltså, i det här fallet, när man tvingas in i frekvenser man inte är redo för.)

8b952b3149d66f2442cdfb0882540f24

Dessutom ligger det ofta en låst och djupt liggande depression i fibrokroppen, en depression som inte sällan har sitt ursprung i det faktum att ingen vuxen speglat mig och mina känslor som barn utan att man som liten tvingats ta hand om många, kanske alla, delar av uppväxten själv (tvingats in i vuxenfrekvenser förenklat uttryckt). Ett bra exempel på det är om du är en högkänslig person som behöver gå med din kraftfulla kropps visdom och dina föräldrar enkom hängde ut i huvud (rationalitet, analys, akademiska studier, tanke, logik osv.) dvs. om ingen tog emot och speglade  de stora rum du egentligen är dvs. lät dig bli den kropp du menad är att vara. (Eller/och så var dina föräldrar kanske än svårare; helt dysfunktionella.)

Kontrollbehov kan ligga nära till hands för många fibropatienter då just överväldigande känslor av att ”tvingas ta hand om det de vuxna skulle” kan ligga i botten. Man kan också ha stora krav på sig själv att kanske finnas där mer för andra än sig själv vilket ofta är följd av att man tvingas växa upp för fort samt att man i vissa fall, dessutom, kanske varit förälder till sin egen förälder. Sammantaget upplever jag att många fibropatienters inre barn på någon nivå övergivits och där man själv tvingats söka ta roder, ett roder ett litet barn inte ska ta. Barn behöver guidning i hur man grundar sig och de behöver en vuxen väg som stakar ut alla de nätverk som behövs för att man ska må bra och för att man ska kunna älska sig själv.

946831_582066185170938_914050769_n

Visserligen ser allas sjukdomshistoria mycket olika ut och något man måste titta på från fall till fall även om man ofta kan se vissa typiska drag inom ramen för en diagnos. Ibland kan man dessutom behöva gå på djupet och verkligen titta in i minsta detalj då man själv, som fibromyalgipatient, inte kanske tycker man varit med om t.ex. en rad trauman. Det är där en sån som jag som medicinsk intuitiv kommer in för att göra bilden tydligare och fördjupad. Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig. Här kan du få en gratis kort medicinsk reading: Medicinsk intuition – varför är jag sjuk?

Dessutom är många fibropatienter fulla av gifter som man behöver rena sig från (man blir “gärna” full av gifter om man är väldigt ogrundad även om det såklart finns fler anledningar till att kroppen samlar på sig guck). Det är av oerhörd vikt att rensa kroppen och söka läka den inte, bara känslomässigt dvs. titta på trauman och annat som ligger i psyket, utan även söka detoxa sig. Att äta utrensande ekologisk kost samt rena lever, njurar och andra system är också oerhört viktigt. Att finna strategier för att fortlöpande jorda sig är absolut grundläggande för hälsa här. Bygga hälsosam tarm är också av allra, allra största vikt. Probiotikatabletter (Holistics LactoVitalis är mycket bra probiotika), Rejuvelac (görs enkelt och billigt själv), opastöriserad miso, Holiferm, syrade grönsaker (Tistelvind har bra produkter) och kombuscha med mera är sånt som verkligen stödjer tarm.  Glutenfri och mjölkfri kost är också stöttande för fibrokroppar som behöver bygga helt nya energetiska nätverk. Reconnective Healing , Access Bars och SE – Somatic Experiencing upplever jag är tre mycket bra läkande metoder för just fibromyalgi då båda gärna läker på den nätverksnivå där ”man gått sönder”. Här kan du läsa mer om hur man detoxar psyket – läker sin själ.

(Den depression som ligger i kroppen kan man möta på många sätt och så fort livet vill kommer ett blogginlägg på temat depression ur ett medicinskt intuitivt perspektiv.)

Men mest av allt behöver man ta emot det inre barn som kanske aldrig fått den kärlek det behöver för att växa kropp, inkarnera, och i förlängningen då sträcka sig ut i det universum man redan är. En del av svaren på hur man tar emot sitt inre barn och ger sig själv en jordad kropp kan man hitta i det här blogginlägget som heter Barns behov av kroppens och själens medvetna närvaro.  där bitar av den djupa resan, för att läka de delar som så illa farit, beskrivs. Resan där det ofta handlar om att man nu nödgas vara den goda föräldern till sig själv; mamma och pappa sig varm och läka de delar som så ropar på sin förlösning. Allt gott till dig!

Art  Marija Schwarz

Art: Marija Schwartz

Här kan du få hjälp med dina drömmar via mitt drömforum på Facebook Drömtolkning – din och min!

För dig som söker bönen. Här kan du oavsett vilken väg du vandrar; andlig eller religiös, be för dig själv, de dina eller andra. Du kan be för djur i nöd, människor i lidande eller sända energi till någon som behöver muntras upp. Du kan be för en plats där nöden råder eller be för dem som här ber om din hjälp: Bönerum

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg

Gå gärna också med i Medvetet föräldraskap

 

The secret of great lovemaking.

Många föräldrar förväxlar rytm med rutiner och söker (istället för att lyssna in och gå med barnets djupa rytmiska rörelse) pressa på barnet stela rutiner och därmed fyrkantigt förhålla sig till den själ som snarare behöver få andas och grundas i den fria rytm den är. För att ett barn ska kunna finna sin rytm behöver den vuxne vara bekant med sin inre rytm; ha viss tillgång till den rörelse som är vårt grundläggande väsen. Att låta barnets rörelse få komma in i kropp betyder att barnet får tillgång till sin själs djupa och inre rytm; sitt varande.

När små barn kommer till vår värld gäller det att kunna lyssna in och söka gå med barnets behov och finna dess rytm och grunda det. Att låta barnets grundläggande rörelse få slå rot betyder att barnet sen kan stå stadigt i sig själv dvs. veta vem jag är på det djupaste planet och då få gå med sin alldeles unika andning, rörelse och rytm och där växa själ. Jämför med rutin där någon annans ”verklighet” pressas på min och där jag förväntas vara och agera från en stel och mekanisk bild som ska fungera efter ett förutbestämt mönster.

Våra inre rytmer är mycket starka drivkrafter och många är de barn och vuxna som aldrig fått tillgång till sin djupaste rörelse och där man istället har fått just en förutbestämd form för hur livet ska levas. Under många och långa år gav till exempel sjukvården tydliga direktiv för att barn inte skulle ammas, sova eller tröstas när de var i behov av det. Istället matade man sitt barn, enligt ett förutbestämt schema, samt så lät man många barn skrika sina själar trasiga då det hette ”att det var bra för barns lungor att skrika” samt att ”barn blir bortskämda” om man tröstar när barn behöver få vara i varm famn.  Att få fri tillgång till mat, att få sova tills man hittar sin egen sömnrytm dvs. stöttning i att man är en alldeles unik liten varelse med egen rörelse är vad medvetet föräldraskap handlar om. Då ser jag som vuxen inte barnet som ett objekt utan ett subjekt som har en egen själ som jag, genom min själ, får söka stötta, spegla och grunda så mycket det bara går.

Att få barn att sova enligt en viss mall har varit något som just skapat mången trasig själ och där den hiskeliga femminutersmetoden är en av de värsta mekaniska förhållningssätt som många, världen runt, än idag använder. Att, som vid femminutersmetoden, bland annat överge sitt barn när det behöver oss som mest är att skada inte bara barnets rytm utan dess tillit till att livet (föräldrarna) är den trygga hamn där jag ska förankras och växa ur. För ju tryggare jag kan vara i min egen rytm och varelse desto smidigare kan jag möta livet i alla dess schatteringar.

1bb13f2c935d232c8f1db3b633f06754

Om vi får gå med och bli speglade i det som själen behöver har vi många inre rytmer som gärna flätas till en stor och hälsosam. Vi behöver t.ex. få andas, vila, skapa och äta från en själsligt näringsrik plats  dvs. på alla möjliga sätt och vis kunna vara. För det är i varandet som rytmen har sitt ursprung och där vi behöver söka vara förankrade för att omfamna den djupa rörelsen. Att gå med sin egen unika rytm och rörelse innebär sällan att du går med samhällets där man istället måste utgå från en viss och just förutbestämd mall. Fler och fler skolor börjar dock uppmärksamma t.ex. barns behov av att sova ut på morgonen och låter skoldagen börja i en allt annat än okristlig tid och så långt gott. Men ett samhälle som låter vår unika väg växa är ett helt annat samhälle än idag där det finns utrymme att utgå från varandet och låta görandet vara dess verktyg. Idag är det oftast tvärtom; vi utgår från ett ständigt görande men har mycket svårt med varandets djupa rörelse och rytm.

Våra rytmer är oerhört starka krafter som vill sin väg. Se bara hur svårt många har det när vi ändrar sommartid och där många då får en ökad risk för t.ex. hjärtattack. Så starka är våra inre rytmer att en relativt ”enkel” tidsförändring kan innebära liv eller död och ju mer vi kan vara i våra friska rytmer desto hälsosammare mår vi. Det kan dessutom vara en fantastisk läkeprocess att söka finna sina naturliga rytmer under de rutiner som blivit de ”rytmer” vi ofta lever från. Att inse att jag är en helt annan individ än den jag trott mig vara kan innebära stora personliga genombrott och bana väg för ett helt nytt liv!

Rörelse och rytm går dessutom hand i hand med vår metabolism; dels hur vi som själ kan ta oss till och smälta våra erfarenheter i våra liv och dels den näring vårt liv ger oss. Inte bara på tallriken utan även i överförd och symbolisk betydelse dvs. är jag t.ex. närd av och i kärlek, i njutning, i ömhet och får jag vila när jag behöver det? Har jag tillgång till den djupa vilan där rörelse och stillhet är samma sak?! Kan jag andas där? All näring som stavas själens rörelse är den djupa metabolism vi behöver få grunda och bli mottagna i för att vår kropp och själs ska kunna ha sin bas i varandet. Dessutom handlar metabolismen om hur vi som vuxna integrerar och medvetandegör samt grundar våra liv. Har vi strategier för att rytmiskt integrera det som livet ger och visar samt ser vi till att också rytmiskt ge oss just vila, kärlek, arbete, lust och allt det goda som ger själen näring? Har jag rörelsen? Kan jag i stillhet vara den nära? Eller lägger jag livet på hög och låter psykets mörka vrår växa sig oändliga och kanske välta över på liten? Eller har jag ett eller flera sätt för att fortlöpande ta hand om det jag behöver titta på; medvetandegöra och integrera?!

28e4c9c304f48e7478218dd133d8feba

Många människor har mag och tarmproblematik och mången svår sjukdom kommer från just magen och dess ofta brist på rörelse, goda bakterier samt grundning. En grundad mage och följaktligen en grundad metabolism handlar om att låta vår djupa rytm och rörelse få ta plats i vårt liv; att komma in i vår kropp. Det betyder i sin tur att våra små bebisar tillåts komma in i sina magar och få tillgång till sin friska metabolism. För många är de föräldrar som vittnar om magproblem hos bebis och som med olika sätt söker få igång magen och dess rörelse och missar helt att barns mage börjar i föräldrarnas. Det är nämligen av allra största vikt att vi har god jordmån i våra föräldratarmar; att vi inte bara har en fin bakterieflora utan att vi även grundat vår metabolism, våra rytmer och därmed kan ge djup rörelse till våra barn. Dessutom är tarmarna fäste för en stor del av vårt immunförsvar och ju mer vi kan äga, läs vara grundade, i vårt immunförsvar desto mindre problem får vi med det.

Att t.ex. medvetet och fortlöpande dansa med sitt barn i en bärsjal (av någon fin och nära sort) och samtidigt söka fötternas rötter i mage är att grunda sitt barn; låta det få komma in i sin kropp. Att massera bebis, samsova och på alla möjliga sätt vara en nära förälder är att söka den djupa rörelsen. Att medvetet peta i sig allsköns goda tarmbakterier (i slutet av detta blogginlägg: Urinvägsinfektion; från ett medicinskt intuitivt perspektiv  ger jag tips om bra tarmbakterier) både innan, under och efter graviditet är att stödja barnets mage, rytm och rörelse. Men det viktigaste för att se till att bebis får tillgång till sin egen rytm är alltså att vi vuxna vet vår så att vi kan spegla och mötas i bebis djupa behov av att bli sedd från en plats där själen bor. Många gånger får vi treva oss fram i de här delarna och kika på vår egen historia; hur ser min rytm och rörelse ut? Hur var det när jag var liten? Hur förhöll sig vuxenvärlden till mig? Har jag växt fast i någon annans rutiner? Kan jag förhålla mig rörligt till mig själv eller föredrar jag stela rutiner? Kan jag sitta i och med stillhetens rörelse? Har jag skadats av att inte få röra min själ fri? Finns det delar av mig som känns friska och som jag kan gå till för vägledning? Hur har jag det med modersarketypen? Mammar jag mig själv gott? Fadersarketypen? Hur agerar min inre pappa rörande rytm och rörelse? Hur mår mitt inre barn? Kan jag återerövra min själ och min kropp? Kan jag öka mitt kroppsmedvetande? Mitt själsliga medvetande och min närvaro? Kan jag besjäla och tina upp de kroppsdelar som kanske nedfrusna är? Vill jag värma upp mig själv? Kan jag ta emot det ingen kunde? Vill jag närvaro i min metabolism? I min kropp? Vill jag ge rörelse till mig själv och mitt barn? Kan jag?

I övrigt kan man ju som vuxen också ägna sig åt sådant som rytmisk rörelseträning och reflexintegrering och finna en bra sådan terapeut som kan hjälpa att se över hur jag har det med mig själv. Dessutom fungerar ju nästan alla former av kroppsterapi som handlar om att få en djupare kontakt med vem du är och där Rosenmetoden är en mycket bra och läkeeurytmi en annan. Pratterapi kan ju också vara av godo där man kan reda ut vem man på djupet är även om en mix med kroppsterapi och prat, från mitt sätt att se det och i det här fallet, är att föredra. För vill man finna sin naturliga rytm och rörelse behöver man ner i djupet av sig själv och då behöver man nästan alltid kroppsterapier som verkligen tar oss till de domäner dit vi kanske en gång övergavs. Det gäller också att man väljer rätt terapeut så att psyket vill och vågar öppna sig och det kan vara bra att söka en terapeut som själv är i kontakt med de djupaste liggande delarna för att vår själ ska vilja och våga sin resa åter. Lyssna in är ledordet här; känns inte terapeuten rätt så är det någon annan du ska till alldeles oavsett om terapeuten på papperet verkar bra. Drömarbete (här kan du få hjälp med det: Drömtolkning – din och min!), skapande (utan tvång på prestation) och dans och andningstekniker i alla möjliga former är också av godo! Hypnos är ett annat oerhört potent sätt att få hjälp. Man kan också lägga sig ner en meditativ stund varje dag och hålla sin hand på sin mage och sitt hjärta och lyssna in hur jag har det med mig själv. Svaret kanske överraskar!

Jag vill också avslutningsvis vara tydlig med att rytm och rörelse inte nödvändigtvis översätts till vältränade kroppar som rytmiskt dansar runt och viftar på höft. Tvärtom har den djupa rörelsen väldigt lite att göra med hur kroppsligt rörlig man är som person då såklart även en helt förlamad person kan ha integrerat sin djupa rörelse så pass att ljuset har tagit sin rättmätiga plats i ens själ. Eller som Marion Woodman uttrycker det:

” -The work is to let go of the ego and become the music. So that you are BEING danced. Many people can not sustain that kind of surrender. Their ego becomes inflated with the [God/Self] archetype, they begin to identify with the archetypal energy. The result is an inflated ego, functioning out of willpower. Instead of surrendering their ego to the Self, they cling to their willpower in their own ego. It’s a failed spiritual journey. We can do all we want to try to change anything with our will, but Jung says it’s the archetypal energy that heals, and anything else is band-aid. In my experience this is true. It’s the essence of the feminine experience. It’s the secret of great lovemaking.”

Läs fler liknande texter på: Medvetet föräldraskap

9576f9d098c79ec1009e115b580c4217

Här kan du få en gratis kort medicinsk reading: Medicinsk intuition – varför är jag sjuk?

För dig som söker bönen. Här kan du oavsett vilken väg du vandrar; andlig eller religiös, be för dig själv, de dina eller andra. Du kan be för djur i nöd, människor i lidande eller sända energi till någon som behöver muntras upp. Du kan be för en plats där nöden råder eller be för dem som här ber om din hjälp: Bönerum

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg

Själslig närvaro

Många gånger går vi runt och blaskar i ointegrerade psyken dvs. vi går med vårt tunga bagage och har inte tagit reda på vilka vi egentligen är; vilken sanning just jag är. Är du din egen röst?  Kan du vara nära dig själv? Har du ett varmt och kärleksfullt förhållande till din egen person där du bottnar i dina äkta känslouttryck? Vet du vem du är och kan agera därefter? Har du integritet samt på andra sätt kan stå stadigt i din egen närvaro, sårbarhet och styrka?!  Har du medvetandegjort ditt psyke så pass att du känner att det är du som står i din sanning, ditt varande, så att du i förlängningen kan ge gåvan till ditt barn? Gåvan av att i högsta närvaro kunna se och acceptera sig själv för den man är; mörk och ljus i en helig blandning. Att ta emot och acceptera de olika delarna är att vilja och vara sin helhet!

Läs fler liknande texter på  Medvetet föräldraskap

1970849_635243543212646_999968633_n

Lek med dammsugaren

En av anledningarna till att många vuxna släpar runt på depressioner, migrän, trötthet och liknande är för att vi tar leken ur barn för tidigt så att vi som vuxna blir oförmögna att ha lek som förhållningssätt till livet. Att leka sig genom en dammsugning är enorm skillnad mot att t.ex. hata det liv jag är satt att städa. Det är en, i och för sig, positiv sak att möta upp och tro på sitt barns förmåga att vara kompetent, kunna och vilja. Men det är en helt annan sak att mena att barn, genom att pressa för mycket ansvar, kökstjänst och självständighet, ska växa upp för fort och därmed allt för snabbt överge det faktiska förhållningssätt som leken är. Jag tror på att låta leken vara liv och liv vara lek. Då är det lätt att städa.

Läs fler liknande texter på: Medvetet föräldraskap

10009303_635239929879674_1239638228_n

Nådegåva

Det finns så fina gåvor som vi som går svåra sjukdomsöden kan få i gengäld! Våra svårigheter kan vara det, om vi vill, som tar oss till ställen få kan gå. Ett exempel är att man kan lära sig att älska stunden och sekunden; det där nuet som så många letar. Där, i en enda sekund, kan man njuta av bara attan och leva ett helt liv.

0000000000000000000000

Urinvägsinfektion; från ett medicinskt intuitivt perspektiv

Urinvägsinfektioner (UVI) är vanligtvis rätt komplexa saker att förstå från ett intuitivt medicinskt håll även om man ofta visserligen kan se tydligt att något är infekterat i förhållande till vårt vatten (urin) och hur det renas. Vatten symboliserar bland annat vårt undermedvetna, våra känslor men också chi dvs. vår livskraft; vårt flöde i livet. Urinen och urinvägarna berättar också hur vi filtrerar och tar oss an det ”blöta” i vårt liv och där just t.ex. sorg och tårar är en belysande bild för vad som kan tänkas vara blockerat. En gammal ogråten sorg kan ligga till grund för det som visar sig vara i oflöde vid UVI. Men det handlar inte bara om den typen av ”blöta” känslor utan kan även röra t.ex. ilska (som ofta symboliserar infektion), förtvivlan osv. Att t.ex. vara ”pissed off” och att känna sig kanske oförmögen att visa ilskan mot personen det rör kan skapa återkommande UVI:s och vägen ut och ur upprepade infektioner kan då vara att söka få fatt i ilskan och finna ett konstruktivt uttryck för det som kroppen bär och visar med UVI.

Urinvägarna kan också ha att göra med hur grundade vi är i vår kropp och många är de kvinnor som varit gravida och inte haft några krystvärkar (de sista kraftfulla när man ska pusha bebis ut) som också ofta har haft många UVI:s genom livet. För om man inte tillräckligt grundad i sin kropp kan det visa sig på oerhört många vis varav just brist på krystvärkar är en. (Därmed inte sagt att avsaknad av just krystvärkar alltid rör att man är ogrundad eller att det hänger ihop med UVI.) Att grunda sig är många gånger A och O vid UVI då det öppnar upp det flöde som kan vara blockerat. Det finns många tekniker och vägar för att grunda sig varav trädmeditationer är en enkel variant; en annan är att djuplodande gå ner i sina fötter och slå rot fortlöpande och det, att komma in i vår kropp, är något vi alla behöver göra konstant för att må så bra som möjligt.

Yosemite Firefall

Bild: Yosemite firefall

En annan sida av UVI:s är från ett shamanskt perspektiv där man kan se att någon festar på någon annans livsenergi dvs. när en UVI visar att någon, en närstående eller mer perifer person, tar för sig av min livskraft och därmed ”infekterar” mig. Det kan också vara tvärtom; att jag söker festa på någon annans kraft och energi och därmed ”smutsar” ner mitt system med energi som jag söker få av någon annan även om denna variant är mycket ovanligare. Här kan man behöva ta hjälp av någon som kan rensa rejält i djupet och mer info om det kan ni hitta här: Yvonne Hedlund  eller i Om mig sektionen här på min blogg.

Ibland rör UVI vår sexualitet även om alla sjukdomar alltid har en individuell historia i sig; något som är centralt för en medicinskt intuitiv som jag; att titta på just din historia och se på djupet varför du har den sjukdom just du har. Urinvägsproblem kan alltså ha att göra med chakra två där sexualiteten har sitt center och vid UVI där man tror det har med sexualiteten kan man fråga sig själv hur man har det med sin sexualitet. Kan jag sätta ut gränser? Har jag sex för min skull eller för den andres? Är jag grundad i min sexualitet? Känner jag lust? Har jag växt min sexualitet upp? Känner jag mig invaderad vid sex dvs. låter jag den andre kliva in för mycket i mig energimässigt? Invaderar jag? Utnyttjas jag? Utnyttjar jag? Är jag arg på min partner? Är min partner arg på mig? Har jag en historia av övergrepp som visar sig på detta vis? Är UVI mitt sätta att skydda mig från min partner eller andra sexuella kontakter? Hur ser flödet ut mellan mig och min/a sexpartners?

tantric_sex

Njurbäckeninflammation är när UVI:n gått upp i njurarna och ofta betyder det, från ett medicinskt intuitivt håll, att man ignorerat en UVI:s djupare budskap så att det man har behövt titta på i sig själv, läka, inte har fått det utrymme det behöver. En njurbäckeninflammation kan gå över i sepsis (blodförgiftning) och det visar ju i sin tur på att hela ens liv är förgiftat; att man behöver rensa och läka sig själv på alla möjliga vis och sätt. Ett annat mycket vanligt problem är att man får en UVI och sen tar man antibiotika och så får man candida på kuppen (eller har en candida som ligger i kroppen och som blir överaktiverad av just antibiotikan). Sen kan man ha det svårt att bli av med candidan som sen liksom bjuder in en ny UVI och så är rundgången igång dvs. candidan och UVI:n tar varandra i hand och så har man oerhört svårt att få bukt med båda. (Jag är på gång med en text om candida ur ett medicinskt intuitivt perspektiv.)

Vad kan man göra för att hjälpa sig själv vid UVI? Förutom den klassiska tranbärsjuicen (utan socker och ekologisk) så tror jag på, om man har en svår UVI, att blanda skolmedicin och alternativ i just det här fallet. För har man en rejäl UVI ska man inte krångla med den utan söka läka den genom en antiobiotikakur där resistensbestämning gjorts. (Med andra ord behöver läkaren skicka din urin på odling och resistensbestämma så att du inte får fel antibiotika även om läkare ju ofta ger ett antibiotikum till dess odlingssvaren kommer och det för att förhindra t.ex. njurbäckeninflammation dvs. det är ju viktigt att ta antibiotikan även om du ännu inte vet vad det är för sorts bakterier så att inte infektionen kanske försvåras.) Råkar du sen ha fått resistenta bakterier så går de att rena ur kroppen även om det ibland kan ta sin lilla tid.

Bygg sedan kropp genom att hjälpa den läkande med alternativt (och skolmedicinskt om du också väljer det) med till exempel tranbärsjuice, våra svenska lingon, ekocitronvatten, äppelcidervinäger, persiljeavkok (1 knippe eko persilja i en liter kokande vatten, låt stå och dra i 10 min. Intages under 1 dygn), björkjuice, oreganoolja och manukahonung (både oreganooljan och manukan är naturliga bakteriedödare) samt kolloidalt silver – KS. Jag är personligen lite dubbel till KS men tänker att det där väljer man ju själv och KS sägs vara bakteriedödande. Vissa inte bara dricker KS utan även sprayar urinröret, blöter en tampong eller binda med KS och där får man ju hitta sin variant såklart. Problemet med KS är att det är svårt att veta hur mycket man ska ta samt om det interagerar med andra mediciner plus att en viss rädsla finns (hos mig) för att resistens kan utvecklas. Dessutom vet ju ingen vad den toxiska (dödliga) dosen ligger på vid oralt intag. Men den eventuella diskussionen, om KS, för jag inte här och just nu utan valet är ju såklart fritt. Det finns ju dessutom otaliga och ytterligare tips på naturligt läkande att ta del av på nätet så googla och lyssna din vägledning in och se vad just du kan tänkas behöva. Sen är det ju då såklart av oerhörd vikt att just sätta igång och ta reda på vad kroppen vill berätta på djupet med din UVI. Finns det någon i din närhet som gör dig pissed off? Har du en begravd sorg som vill finna sitt uttryck? Är du blockerad i ditt flöde (kreativt etc)? Behöver du grunda dig? Är du arg? Tar du emot någon annans ilska när du egentligen behöver sätta ut gränser? Har du en släkthistoria som behöver få kikas igenom; behöver något/någon där läkas? Osv.

Glöm inte sen att ge dig själv nya och fina magbakterier efter antibiotikakuren så att du läker tarm och andra delar av kroppen som också behöver frisk bakteriekultur. Det är ju för övrigt ingen idé att fylla sig med goda magbakterier under antibiotikakuren då bakterierna ju då dör. Men följande förslag är kanonbra att efter kur ge sig själv; probiotikatabletter (Holistics LactoVitalis är mycket bra probiotika), Rejuvelac (görs enkelt och billigt själv), opastöriserad miso, Holiferm, syrade grönsaker (Tistelvind har bra produkter) och kombuscha med mera.

En annan fin återställare av bakteriefloran i underlivet är Lactal som finns att köpa på apotek och som är mjöksyrabakterier som man tar som vagitorier eller tuber/gel. Om man har problem med tex candida som ger UVI-krångel så är detta en fantastisk naturlig produkt som man dessutom kan ta under lång tid.

I övrigt skulle jag söka ägna mig åt healing i andra former såsom  t.ex. Reconnective Healing (en fantastisk och kraftfull healing som på bara några gånger kan hela mycket svåra sjukdomar och andra tillstånd), Rosenmetoden, Drömtolkning eller det du själv får vägledning på som en bra och läkande väg där ljuset i dig igen kan flöda. Detoxa psyket på alla vis och läs mer om det här. Lycka till!

Här har du recept på en UVI – smoothie (sur urinvägsinfektionsdricka)

Reconnective Healing hittar du här: Nick Dimos – Reconnective Healer

uvi

 

 

 

Djävulens spel.

Läser om en förälder som har problem med sitt förhållande till sonens spelande på en iPad. Sonen spelar inte för mycket utan föräldern menar att livet kan levas på så många sätt och att barnet behöver se och förstå att man kan ha många olika strategier för att möta sitt behov av kanske rekreation, lek och lust medan jag plötsligt tröttnar ur på detta krångel med barns samtid och roligheter och då framförallt vad gäller data och tv-spel. Visserligen behöver man, tänker jag, ha ett återkommande prat ifall spelandet blir destruktivt (läs att någon t.ex. spelar för mycket) samt också vad spel fyller för behov, vad det har för innehåll och så vidare. Men när intentionen är att inte låta barn vara av sin samtid, utan att man istället ständigt problematiserar och ifrågasätter den, då tangerar det det gamla tröttsamma försöket att demonisera rock som djävulens musik. För barn kan faktiskt bara ha en himla kul stund och spela järnet utan att vuxna måste “prata om det” och ge andra strategier för hur barnet ska ha roligt!

10170925_633704750056080_91676271_n

Välkommen att gå med i min facebookgrupp: Medvetet föräldraskap

Barns behov av kroppens och själens medvetna närvaro.

Läser om en kvinna som precis fått barn nummer två och där det första barnet såklart är alldeles förtvivlad och arg över att ett syskon anlänt och ruckat på den värld och liv barnet fram tills nu tagit för givet. Mamman är tvåbarnstrött och orkar inte med att storebror konstant är arg och ledsen och hon vet inte hur hon ska bekräfta då inget hon säger eller söker förmedla gör någon egentlig skillnad för det barns vars tidigare liv gått helt i spillror.

18debd433ad82ff906ded75327333b3b

Från mitt perspektiv söker barn, i en sådan här situation, oftast en helt annan sorts bekräftelse än ord och förklaringar (även om de också är viktiga). För ofta agerar vuxna från ”att göra” och glömmer ”att vara” medan de flesta barn, i ett sådant här läge, snarare behöver ett tillstånd; tillståndet att vara. Barn behöver bli sedda i sitt varande och det går via kroppen och själen. Barn behöver kroppens och själens medvetna närvaro och om man som vuxen har pysslat med att finna kroppens medvetande så pass att man i sin kropp kan äga t.ex. en känsla, hålla den i kropp, så kan man också bekräfta barnets tillstånd i känslomässig närvaro. Det betyder att man omfamnar det man känner och att man i det tillståndet tar emot, bevittnar och ser även den andre. Ordlöst! Som när du känner att någon annan med hela sitt väsen och utan ord ser och bekräftar vem du är; tar emot hela dig. Att två själar där kan mötas är att mötas i varandet; där självkänslan har sitt absoluta högsäte och ursprung och där själen vill kunna bygga sig ett bo och besjäla sin väg.

Det i sin tur betyder att man som vuxen behöver ha koll på sina känslor och kunna t.ex. spegla den ilska, förtvivlan och sorg som storebror känner dvs. att man som vuxen inte heller backar för den här typen av svårigheter. Det betyder dessutom att man alltså behöver ha medvetandegjort sin kropp så pass att man fullt ut och just medvetet kan vara i tillstånd som en känsla. Med det avses inte att känna känslor i största allmänhet utan att man alltså är så pass närvarande i sig själv att t.ex. känslor är det verktyg man använder från en medveten plats i sig själv.

Få vet vad man egentligen talar om när man säger “att vara medvetet i sin kropp” då de flesta är så mycket i sitt huvud (göra) och så oerhört lite i kropp och själ (vara) att man faktiskt inte vet vad som menas. Man har inte upplevt det tillstånd som det kroppsliga tillståndet är då det antingen krävs att man själv gjort just en medveten resa för att själsligt komma in i sin kropp eller att man haft föräldrar som varit grundade i sin egen kropp dvs. haft tillgång till varandet genom sitt förhållningssätt till kropp och själ och därmed kunnat spegla sina barns helhet. Ett bra exempel på det här är hur vissa intellektuella (huvud/ att göra) ibland har svårt att förstå starka andliga upplevelser (varandet) då man genom huvudet utgår från att andlighet är ett slags resonemang; en intellektuell hållning medan många som går den andliga vägen har mött varandet som tillstånd. Ett tillstånd där jag är i något som inte bara är större än jag utan ett tillstånd som genom sitt varande visar vem jag egentligen är. Och ju mer jag kan medvetandegöra det tillståndet och samtidigt inkarnera det ljuset i min kropp desto mer kan jag vara och omfamna varandet.

Ett sätt att söka medvetenhet i sin kropp och själ är att prova att bekräfta barnets tex ilska via din vuxna ilska i din kropp. Då menar jag inte att du som vuxen ska vara rasande på ditt barn utan att du medvetet söker acceptans för din ilska (leta en liknande situation, som barnet är i, i ditt liv) och sen sitter du med ditt barn och känner den ihop. Jämför med när du sitter med en väninna som precis fått reda på att partnern sedan sju år inte längre vill ha en relation och hur du säkert då kan sitta med hennes alla känslor i dig dvs. du VET hur det känns och kan ge tröst genom att i tystnad FÖRSTÅ med kroppen/själen. Att mötas i kropp/själ på det viset är att se barnets själ i nöd (som barnet som precis fått ett nytt syskon). Gör lika med de andra känslorna så känner barn sig sedda och bekräftade och ni kan ta nästa steg på er väg tillsammans.

0

Att med kroppslig och själslig närvaro bli speglad, bevittnad, som bland annat den känslovarelse jag är betyder att jag får en känsla för mig själv; självkänsla. Jag vet vem jag är och vad jag behöver och jag kan bli tydlig i mina djup, min yta och i mina konturerar. Kan man med kroppens närvaro bekräfta känner sig barnet sett och upphör nästan alltid vara t.ex. arg på nyfödd lillebror då barnet vet att det på en kroppslig, själslig och djup nivå läs just varandet blivit speglad; sedd; hörd. Att någon lyssnat och tagit in med kropp och själ; att vi mötts i djupet av min fulla existens. För ju mer vi kan vara desto mer är vi självkänsla; vi speglar en inneboende kraft och verklighet hos barnet när vi själva är. Kan vi från varandets perspektiv spegla vårt barn kan vi ge dem den verklighet de redan är; vi kan låta barnet få växa i sin helhet som de fötts i och ur och vi bygger den känsla för självet som de redan har men som man som liten behöver få bli bevittnad och mött i. Att medvetet få vara är att bli den man ursprungligen är.

Kropp och själ är vår feminina energi, yin, och de flesta växer upp i en värld där en skadad yang (manlig energi) dominerar dvs. där balansen mellan huvud (yang) och kropp/själ (yin) ofta är helt satt ur spel. Yin kommer med helt andra förutsättningar än yang och barn som växer upp tvingas nästan alltid överge sitt varande, sin själ och kropp, då få vuxen tar emot och grundar barnets absoluta verklighet. Den verklighet som sen många vuxna söker återfinna genom att gå i terapi, mindfulness, frigörande dans eller alla de otaliga vis som syftar till att söka återvända till det medvetande, den helhet, barn har när de föds men som de behöver hjälp, genom att vi vuxna går samma väg, i att inkarnera i fullt ut.

Att relatera till varandra och att ägna sig åt vårt medvetande på detta sätt, bekräfta med kropp och själens medvetna närvaro, är att närma sig barnets absoluta verklighet; barn behöver bli mottagna som den kropp de är så att de kan just inkarnera och besjäla varje del av sitt väsen; ta emot sitt själv. Att så här få bli sedd är att få veta att jag är (och inte bara att jag gör) och det i sin tur bygger självkänsla då kroppen och medvetandet däri är vårt absoluta varande; vår helhets ursprung. Barn är inte betjänta av att enkom förankras i görandet utan behöver först få bli kropp och tydlig i konturerna så att de kan utgå från varandet i sitt görande. För det flesta är det alltså tvärtom! Man lär sig istället tidigt att vara uppe i huvudet dvs. utgår från görandet och då överger man sig själv och sin absoluta klangbotten; sin faktiska bas och sitt själsliga ursprung. Men man vet som vuxen att något centralt gått en förlorat då man inte sitter trygg i sitt varande; i sin kropp, sin själ och sig själv och där livet pekar på obalansen däri genom sjukdomar, depressioner, krångel eller annat som gör livet svårt och ledsamt.

0000000

Samma gäller när ditt barn målar en teckning och du har koll på det senaste årtiondets debatt om att söka låta bli att säga att barnets teckning är fin eller att säga att barnet (även i andra sammanhang) är duktigt. Det för att undvika en prestationsinriktad självbild läs en självbild som är utifrånstyrd, förankrad i görandet, och som kräver och behöver andras bekräftelse som motor. Många vuxna känner instinktivt på sig att det är rätt väg dvs. att man absolut inte vill säga ”fint och duktigt” om barns teckningar och annat i livet. Men man famlar ofta som vuxen efter ord att istället säga och kanske hittar man inte det som känns rätt och sant dvs. de ord som är i flöde; det som kanske stunden egentligen kräver. För ord och prat handlar just ofta om mer om görandet medan kroppens medvetande; varandet, handlar om en annan sorts känsla för sig själv; en varandets självkänsla med rötter i vår inre balans. Att däremot kunna ta emot och spegla varandra via kroppen är att se teckningen från en annan sida; se barnets och mitt unika väsen!

Att sitta i gemensam tystnad, men tillsammans med och i kroppens och själens närvaro, är att se barnet som målar. Det ger precis det som barnet behöver! Att få bli speglad som en varelse med kropp och själ betyder att jag som liten kan växa i varandet och där min självkänsla blir just en känsla för mig själv där jag vet vem jag är och där jag förkroppsligar varandet. Det är en gåva sprungen ur framtidens föräldraskap; ett föräldraskap där vi låter barnet få växa den kropp och själ det redan är och där vi inte, till förmån för ego, huvud, görande, överger den sanna verklighet som varandet är. Många vuxna behöver slå sig ner vid den berömda vägkanten och vänta sin själ in så att man sen kan säga hej till barnets absoluta kärna och väsen; varandet. Bara då kan en ny och besjälad värld födas. En värld där vi går i vördnad och respekt för varandet och där vi får växa upp och leva som vi föds; som helhet.

95079c9442b80ca6a995d43f835077c5

 

Välkommen att gå med i min facebookgrupp: Medvetet föräldraskap

Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig.

Här hittar du ett fantastiskt blogginlägg, skrivet av Maria Klein, om hur det känns att få ett nytt syskon: Min man vill ha en till fru (om att vänta syskon)

Här kan du få hjälp med dina drömmar via mitt drömforum på Facebook Drömtolkning – din och min!

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg