Fibromyalgi; från ett medicinskt intuitivt perspektiv

Texten uppdateras – ny kommer inom kort.

 

0000

 

8b952b3149d66f2442cdfb0882540f24

 

946831_582066185170938_914050769_n

Art  Marija Schwarz

Art: Marija Schwartz

Här kan du få hjälp med dina drömmar via mitt drömforum på Facebook Drömtolkning – din och min!

För dig som söker bönen. Här kan du oavsett vilken väg du vandrar; andlig eller religiös, be för dig själv, de dina eller andra. Du kan be för djur i nöd, människor i lidande eller sända energi till någon som behöver muntras upp. Du kan be för en plats där nöden råder eller be för dem som här ber om din hjälp: Bönerum

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg

Gå gärna också med i Medvetet föräldraskap

 

The secret of great lovemaking.

Många föräldrar förväxlar rytm med rutiner och söker, istället för att lyssna in och gå med barnets djupa rytmiska rörelse, pressa på barnet stela rutiner. Då förhåller man sig fyrkantigt till den själ som snarare behöver få andas och grundas i den fria rytm den redan är. För att ett barn ska kunna behålla och vara i sin instinktuella rytm behöver den vuxne vara bekant med sin inre rytm; ha viss tillgång till den rörelse som är vårt grundläggande väsen. Att låta barnets rörelse få komma ut i vuxen kropp betyder att barnet får tillgång till sin själs djupa och inre rytm; sitt varande.

När små barn kommer till vår värld gäller det att kunna lyssna in och söka gå med barnets behov och finna just dess rytm och grunda det. Att låta barnets grundläggande rörelse få slå rot betyder att barnet sen kan stå stadigt i sig själv dvs. veta vem man är på det djupaste planet och då få gå med sin alldeles unika andning, rörelse och rytm och där växa själ. Jämför med rutin där någon annans ”verklighet” pressas på min och där jag förväntas vara och agera från en stel och mekanisk bild som ska fungera efter ett förutbestämt mönster.

Våra inre rytmer är mycket starka drivkrafter och många är de barn och vuxna som aldrig fått tillgång, blivit sedda däri, till sin djupaste rörelse och där man istället har fått just en förutbestämd form för hur livet ska levas. Under många och långa år gav till exempel sjukvården tydliga direktiv för att barn inte skulle ammas, sova eller tröstas när de var i behov av det. Istället matade man sitt barn, enligt ett förutbestämt schema, samt så lät man många barn skrika sina själar trasiga då det hette ”att det var bra för barns lungor att skrika” samt att ”barn blir bortskämda” om man tröstar när barn behöver få vara i varm famn.  Att få fri tillgång till mat, att få sova tills man hittar sin egen sömnrytm dvs. stöttning i att man är en alldeles unik liten varelse med egen rörelse är vad medvetet föräldraskap handlar om. Då ser jag som vuxen inte barnet som ett objekt utan ett subjekt som har en egen själ som jag, genom min själ, får söka stötta, spegla och grunda så mycket det bara går.

Den fria amningen berättar barnets behov. Schemalagd amning berättar någon annans behov.

Att få barn att sova enligt en viss mall har varit något som just skapat mången trasig själ och där den hiskeliga femminutersmetoden är en av de värsta mekaniska förhållningssätt som många, världen runt, än idag använder. Att, som vid femminutersmetoden, bland annat överge sitt barn när det behöver oss som mest är att skada inte bara barnets rytm utan dess tillit till att livet (föräldrarna) är den trygga hamn där jag ska förankras och växa ur. För ju tryggare jag kan vara i min egen rytm och varelse desto smidigare kan jag möta livet i alla dess schatteringar.

1bb13f2c935d232c8f1db3b633f06754

Om vi får gå med och bli speglade i det som själen behöver har vi många inre rytmer som gärna flätas till en stor och hälsosam rytm. Vi behöver t.ex. få andas, vila, skapa och äta från en själsligt näringsrik plats dvs. på alla möjliga sätt och vis kunna vara. För det är i varandet som rytmen har sitt ursprung och där vi behöver söka vara förankrade för att omfamna den djupa rörelsen. Att gå med sin egen unika rytm och rörelse innebär alltså sällan att du går med samhällets där man istället måste utgå från en viss och just förutbestämd mall. Fler och fler skolor börjar dock uppmärksamma t.ex. barns behov av att sova ut på morgonen och låter skoldagen börja i en allt annat än okristlig tid. Så långt gott. Men ett samhälle som låter vår unika väg växa är ett helt annat samhälle än det vi har idag. För i ett sådant annat samhälle finns där utrymme att utgå från varandet och låta görandet vara dess verktyg. Idag är det oftast tvärtom; vi utgår från ett ständigt görande men har mycket svårt med varandets djupa rörelse och rytm.

Det kan dessutom vara en fantastisk läkeprocess att söka finna sina naturliga rytmer under de rutiner som blivit de ”rytmer” vi ofta lever från. Att inse att jag är en helt annan individ än den jag trott mig vara kan innebära stora personliga genombrott och bana väg för ett helt nytt liv!

Rörelse och rytm går dessutom hand i hand med vår metabolism; dels hur vi som själ kan ta oss till och smälta våra erfarenheter i våra liv och dels den näring vårt liv ger oss. Inte bara på tallriken utan även i överförd och symbolisk betydelse dvs. är jag t.ex. närd av och i kärlek, i njutning, i ömhet och får/kan jag vila när jag behöver det? Har jag tillgång till den djupa vilan där rörelse och stillhet är samma sak?! Kan jag andas där? All näring som stavas själens rörelse är den djupa metabolism vi behöver få grunda och bli mottagna i för att vår kropp och själs ska kunna ha sin bas i varandet. Med andra ord så handlar metabolismen om hur vi som vuxna integrerar och medvetandegör samt grundar våra liv. Har vi strategier för att rytmiskt integrera det som livet ger och visar samt ser vi till att också rytmiskt ge oss just vila, kärlek, arbete, lust och allt det goda som ger själen näring? Har jag rörelsen? Kan jag i stillhet vara den nära? Eller lägger jag livet på hög och låter psykets mörka vrår växa sig oändliga och kanske välta över på liten? Eller har jag ett eller flera sätt för att fortlöpande ta hand om det jag behöver titta på; medvetandegöra och integrera?!

28e4c9c304f48e7478218dd133d8feba

Många människor har mag och tarmproblematik och mången svår sjukdom kommer från just magen och dess ofta brist på rörelse, goda bakterier samt grundning. En grundad mage och följaktligen en grundad metabolism handlar om att låta vår djupa rytm och rörelse få ta plats i vårt liv; att komma in i vår kropp. Det betyder i sin tur att våra små bebisar tillåts komma in i sina magar och få tillgång till sin friska metabolism. För många är de föräldrar som vittnar om magproblem hos bebis och som med olika sätt söker få igång magen och dess rörelse och missar helt att barns mage börjar i föräldrarnas. Det är nämligen av allra största vikt att vi har god jordmån i våra föräldratarmar; att vi inte bara har en fin bakterieflora utan att vi även grundat vår metabolism, våra rytmer och därmed kan ge djup rörelse till våra barn. Dessutom är tarmarna fäste för en stor del av vårt immunförsvar och ju mer vi kan äga, läs vara grundade, i vårt immunförsvar desto mindre problem får vi med det.

Att t.ex. medvetet och fortlöpande dansa med sitt barn i en bärsjal (av någon fin och nära sort) och samtidigt söka fötternas rötter i mage är att grunda sitt barn; låta det få komma in i sin kropp. Att massera bebis, samsova och på alla möjliga sätt vara en nära förälder är att söka den djupa rörelsen. Att medvetet peta i sig allsköns goda tarmbakterier både innan, under och efter graviditet är att stödja barnets mage, rytm och rörelse. Men det viktigaste för att se till att bebis får tillgång till sin egen rytm är alltså att vi vuxna vet vår så att vi kan spegla och mötas i bebis djupa behov av att bli sedd från en plats där själen bor.

Många gånger får vi treva oss fram i de här delarna och kika på vår egen historia; hur ser min rytm och rörelse ut? Hur var det när jag var liten? Hur förhöll sig vuxenvärlden till mig? Har jag växt fast i någon annans rutiner? Kan jag förhålla mig rörligt till mig själv eller föredrar jag stela rutiner? Kan jag sitta i och med stillhetens rörelse? Har jag skadats av att inte få röra min själ fri? Finns det delar av mig som känns friska och som jag kan gå till för vägledning? Hur har jag det med modersarketypen? Mammar jag mig själv gott? Fadersarketypen? Hur agerar min inre pappa rörande rytm och rörelse? Hur mår mitt inre barn? Kan jag återerövra min själ och min kropp? Kan jag öka mitt kroppsmedvetande? Mitt själsliga medvetande och min närvaro? Kan jag besjäla och tina upp de kroppsdelar som kanske nedfrusna är? Vill jag värma upp mig själv? Kan jag ta emot det ingen kunde? Vill jag närvaro i min metabolism? I min kropp? Vill jag ge rörelse till mig själv och mitt barn? Kan jag? Man kan också lägga sig ner en meditativ stund varje dag och hålla sin hand på sin mage och sitt hjärta och lyssna in hur jag har det med mig själv. Svaret kanske överraskar!

Att söka sin rytm är att också och alltså att söka komma in mer i den kropp man är. Att inkarnera i sin kropp är vad jag tror vi är menade att ägna oss åt på denna jord. Vi ska så mycket vi bara kan kliva in våra kroppar läs grunda oss. Där är rytmen en av de viktigaste delarna till att få tillgång till kroppens alla och stora gåvor!

Jag vill också avslutningsvis vara tydlig med att rytm och rörelse inte nödvändigtvis översätts till rörliga kroppar som rytmiskt dansar runt och viftar på höft. Tvärtom har den djupa rörelsen väldigt lite att göra med hur kroppsligt rörlig man är som person då såklart även en helt förlamad person kan ha integrerat sin djupa rörelse så pass att ljuset har tagit sin rättmätiga plats i ens själ. Eller som Marion Woodman uttrycker det:

” -The work is to let go of the ego and become the music. So that you are BEING danced. Many people can not sustain that kind of surrender. Their ego becomes inflated with the [God/Self] archetype, they begin to identify with the archetypal energy. The result is an inflated ego, functioning out of willpower. Instead of surrendering their ego to the Self, they cling to their willpower in their own ego. It’s a failed spiritual journey. We can do all we want to try to change anything with our will, but Jung says it’s the archetypal energy that heals, and anything else is band-aid. In my experience this is true. It’s the essence of the feminine experience. It’s the secret of great lovemaking.”

Läs fler liknande texter på: Medvetet föräldraskap

9576f9d098c79ec1009e115b580c4217

Här kan du få en gratis kort medicinsk reading: Medicinsk intuition – varför är jag sjuk?

För dig som söker bönen. Här kan du oavsett vilken väg du vandrar; andlig eller religiös, be för dig själv, de dina eller andra. Du kan be för djur i nöd, människor i lidande eller sända energi till någon som behöver muntras upp. Du kan be för en plats där nöden råder eller be för dem som här ber om din hjälp: Bönerum

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg

Själslig närvaro

Många gånger går vi runt och blaskar i ointegrerade psyken dvs. vi går med vårt tunga bagage och har inte tagit reda på vilka vi egentligen är; vilken sanning just jag är. Är du din egen röst?  Kan du vara nära dig själv? Har du ett varmt och kärleksfullt förhållande till din egen person där du bottnar i dina äkta känslouttryck? Vet du vem du är och kan agera därefter? Har du integritet samt på andra sätt kan stå stadigt i din egen närvaro, sårbarhet och styrka?!  Har du medvetandegjort ditt psyke så pass att du känner att det är du som står i din sanning, ditt varande, så att du i förlängningen kan ge gåvan till ditt barn? Gåvan av att i högsta närvaro kunna se och acceptera sig själv för den man är; mörk och ljus i en helig blandning. Att ta emot och acceptera de olika delarna är att vilja och vara sin helhet!

Läs fler liknande texter på  Medvetet föräldraskap

1970849_635243543212646_999968633_n

Lek med dammsugaren

En av anledningarna till att många vuxna släpar runt på depressioner, migrän, trötthet och liknande är för att vi tar leken ur barn för tidigt så att vi som vuxna blir oförmögna att ha lek som förhållningssätt till livet. Att leka sig genom en dammsugning är enorm skillnad mot att t.ex. hata det liv jag är satt att städa. Det är en, i och för sig, positiv sak att möta upp och tro på sitt barns förmåga att vara kompetent, kunna och vilja städa. Men det är en helt annan sak att mena att barn, genom att pressa för mycket ansvar, kökstjänst och självständighet, ska växa upp för fort och därmed allt för snabbt överge det faktiska förhållningssätt till livet som leken är. Jag tror på att låta leken vara liv och liv vara lek. Då är det lätt att städa.

Läs fler liknande texter på: Medvetet föräldraskap

10009303_635239929879674_1239638228_n

Nådegåva

Det finns så fina gåvor som vi som går svåra sjukdomsöden kan få i gengäld! Våra svårigheter kan vara det, om vi vill, som tar oss till ställen få kan gå. Ett exempel är att man kan lära sig att älska stunden och sekunden; det där berömda nuet som så många letar. Där, i en enda sekund, kan man njuta av bara attan och leva ett helt liv.

Med det sagt så söker jag inte kladda gullegull i ansiktet på dig som just nu har det svinsvårt med din sjukdom.

0000000000000000000000

Djävulens spel.

Läser om en förälder som har problem med sitt förhållande till sonens spelande på en iPad. Sonen spelar inte för mycket utan föräldern menar att livet kan levas på så många sätt och att barnet behöver se och förstå att man kan ha många olika strategier för att möta sitt behov av kanske rekreation, lek och lust medan jag plötsligt tröttnar ur på detta krångel med barns samtid och roligheter och då framförallt vad gäller data och tv-spel. Visserligen behöver man, tänker jag, ha ett återkommande prat ifall spelandet blir destruktivt (läs att någon t.ex. spelar för mycket) samt också vad spel fyller för behov, vad det har för innehåll och så vidare. Men när intentionen är att inte låta barn vara av sin samtid, utan att man istället ständigt problematiserar och ifrågasätter den, då tangerar det det gamla tröttsamma försöket att demonisera rock som djävulens musik. För barn kan faktiskt bara ha en himla kul stund och spela järnet utan att vuxna måste “prata om det” och ge andra strategier för hur barnet ska ha roligt!

10170925_633704750056080_91676271_n

Välkommen att gå med i min facebookgrupp: Medvetet föräldraskap

Barns behov av kroppens och själens medvetna närvaro.

Läser om en kvinna som precis fått barn nummer två och där det första barnet är alldeles förtvivlad och arg över att ett syskon anlänt och ruckat på den värld och liv barnet fram tills nu tagit för givet. Mamman är tvåbarnstrött och orkar inte med att storebror konstant är arg och ledsen och hon vet inte hur hon ska bekräfta då inget hon säger eller söker förmedla gör någon egentlig skillnad för det barns vars tidigare liv gått helt i spillror.

18debd433ad82ff906ded75327333b3b

Från mitt perspektiv söker barn, i en sådan här situation, oftast en helt annan sorts bekräftelse än ord och förklaringar (även om de också är viktiga). För ofta agerar vuxna från ”att göra” och glömmer ”att vara” medan de flesta barn, i ett sådant här läge, snarare behöver just tillståndet att vara. Barn behöver bli sedda i sitt varande och det går via kroppen och själen. Barn behöver kroppens och själens medvetna närvaro och om man som vuxen har pysslat med att finna kroppens medvetande så pass att man i sin kropp kan äga t.ex. en känsla, hålla den i kropp, så kan man också bekräfta barnets tillstånd i känslomässig närvaro. Det betyder att man omfamnar det man känner och att man i det tillståndet tar emot, bevittnar och ser även den andre. Ordlöst! Som när du känner att någon annan med hela sitt väsen och utan ord ser och bekräftar vem du är; tar emot hela dig. Att två själar där kan mötas är att mötas i varandet; där självkänslan har sitt absoluta högsäte och ursprung och där själen vill kunna ha sitt rede och besjäla sin väg.

Det i sin tur betyder att man som vuxen behöver ha koll på sina känslor och kunna t.ex. spegla den ilska, förtvivlan och sorg som storebror känner dvs. att man som vuxen inte heller backar för den här typen av svårigheter. Det betyder dessutom att man alltså behöver ha medvetandegjort sin kropp så pass att man fullt ut och just medvetet kan vara i tillstånd som en känsla. Med det avses inte att känna känslor i största allmänhet utan att man alltså är så pass närvarande i sig själv att t.ex. känslor är det verktyg man använder från en medveten plats i sig själv.
Få vet vad man egentligen talar om när man säger “att vara medvetet i sin kropp” då de flesta är så mycket i sitt huvud (göra) och så oerhört lite i kropp och själ (vara) att man faktiskt inte vet vad som menas. Man har inte upplevt det tillstånd som det kroppsliga tillståndet varandet är då det antingen krävs att man själv gjort just en medveten resa för att själsligt komma in i sin kropp eller att man haft föräldrar som varit grundade i sin egen kropp. Med andra ord haft tillgång till varandet genom sitt förhållningssätt till kropp och själ och därmed kunnat spegla sina barns helhet. Ett bra exempel på det här är hur vissa intellektuella (huvud/ att göra) ibland har svårt att förstå starka andliga upplevelser (varandet) då man genom huvudet utgår från att andlighet är ett slags resonemang; en intellektuell hållning medan många som går den andliga vägen har mött andlighet (varandet) som tillstånd. Ett tillstånd där jag är i något som inte bara är större än jag utan ett tillstånd som genom sitt varande visar vem jag egentligen är. Och ju mer jag kan medvetandegöra det tillståndet och samtidigt inkarnera det ljuset i min kropp desto mer kan jag vara och omfamna varandet.

Ett sätt att söka medvetenhet i sin kropp och själ är att prova att bekräfta barnets tex ilska via din vuxna ilska i din kropp. Då menar jag inte att du som vuxen ska vara rasande på ditt barn utan att du medvetet söker acceptans för din ilska (leta en liknande situation, som barnet är i, i ditt liv) och sen sitter du med ditt barn och känner den ihop. Jämför med när du sitter med en väninna som precis fått reda på att partnern sedan sju år inte längre vill ha en relation och hur du säkert då kan sitta med hennes alla känslor i dig dvs. du VET hur det känns och kan ge tröst genom att i tystnad FÖRSTÅ med kroppen/själen. Att mötas i kropp/själ på det viset är att se barnets själ i nöd (som barnet som precis fått ett nytt syskon). Gör lika med de andra känslorna så känner barn sig sedda och bekräftade och ni kan ta nästa steg på er väg tillsammans.

0

Att med kroppslig och själslig närvaro bli speglad, bevittnad, som bland annat den känslovarelse jag är betyder att jag får en känsla för mig själv; självkänsla. Jag vet vem jag är och vad jag behöver och jag kan bli tydlig i mina djup, min yta och i mina konturerar. Kan man med kroppens närvaro bekräfta känner sig barnet sett och upphör nästan alltid vara t.ex. arg på nyfödd lillebror då barnet vet att det på en kroppslig, själslig och djup nivå läs just varandet blivit speglad; sedd; hörd. Att någon lyssnat och tagit in med kropp och själ; att vi mötts i djupet av min fulla existens. För ju mer vi kan vara desto mer är vi självkänsla; vi speglar en inneboende kraft och verklighet hos barnet när vi själva är. Kan vi från varandets perspektiv spegla vårt barn kan vi ge dem den verklighet de redan är; vi kan låta barnet få växa i sin helhet som de fötts i och ur och vi bygger den känsla för självet som de redan har men som man som liten behöver få bli bevittnad och mött i. Att medvetet få vara är att bli den man ursprungligen är.

Kropp och själ är vår feminina energi, yin, och de flesta växer upp i en värld där en skadad yang (manlig energi) dominerar dvs. där balansen mellan huvud (yang) och kropp/själ (yin) ofta är helt satt ur spel. Yin kommer med helt andra förutsättningar än yang och barn som växer upp tvingas nästan alltid överge sitt varande, sin själ och kropp, då få vuxen tar emot och grundar barnets absoluta verklighet. Den verklighet som sen många vuxna söker återfinna genom att gå i terapi, mindfulness, frigörande dans eller alla de otaliga vis som syftar till att söka återvända till det medvetande, den helhet, barn har när de föds men som de behöver hjälp, genom att vi vuxna går samma väg, i att inkarnera i fullt ut.

Att relatera till varandra och att ägna sig åt vårt medvetande på detta sätt, bekräfta med kropp och själens medvetna närvaro, är att närma sig barnets absoluta verklighet; barn behöver bli mottagna som den kropp de är så att de kan just inkarnera och besjäla varje del av sitt väsen; ta emot sitt själv. Att så här få bli sedd är att få veta att jag är (och inte bara att jag gör) och det i sin tur bygger självkänsla då kroppen och medvetandet däri är vårt absoluta varande; vår helhets ursprung. Barn är inte betjänta av att enkom förankras i görandet utan behöver först få bli kropp och tydlig i konturerna så att de kan utgå från varandet i sitt görande. För det flesta är det alltså tvärtom! Man lär sig istället tidigt att vara uppe i huvudet dvs. utgår från görandet och då överger man sig själv och sin absoluta klangbotten; sin faktiska bas och sitt själsliga ursprung. Men man vet som vuxen att något centralt gått en förlorat då man inte sitter trygg i sitt varande; i sin kropp, sin själ och sig själv och där livet pekar på obalansen däri genom sjukdomar, depressioner, krångel eller annat som gör livet svårt och ledsamt.

0000000

Samma gäller när ditt barn målar en teckning och du har koll på det senaste årtiondens debatt om att söka låta bli att säga att barnets teckning är fin eller att säga att barnet (även i andra sammanhang) är duktigt. Det för att undvika en prestationsinriktad självbild läs en självbild som är utifrånstyrd, förankrad i görandet, och som kräver och behöver andras bekräftelse som motor. Många vuxna känner instinktivt på sig att det är rätt väg dvs. att man absolut inte vill säga ”fint och duktigt” om barns teckningar och annat i livet. Men man famlar ofta som vuxen efter ord att istället säga och kanske hittar man inte det som känns rätt och sant dvs. de ord som är i flöde; det som kanske stunden egentligen kräver. För ord och prat handlar just ofta om mer om görandet medan kroppens medvetande; varandet, handlar om en annan sorts känsla för sig själv; en varandets självkänsla med rötter i vår inre balans. Att däremot kunna ta emot och spegla varandra via kroppen är att se teckningen från en annan sida; se barnets och mitt unika väsen! Se dess absoluta mittpunkt, väsen, kärna och nav; helheten.

Att sitta i gemensam tystnad, men tillsammans med och i kroppens och själens närvaro, är att se barnet som målar. Det ger precis det som barnet behöver! Att få bli speglad som en varelse med kropp och själ betyder att jag som liten kan växa i varandet och där min självkänsla blir just en känsla för mig själv där jag vet vem jag är och där jag förkroppsligar varandet. Det är en gåva sprungen ur framtidens föräldraskap. Ett föräldraskap där vi låter barnet få växa den kropp och själ det redan är och där vi inte, till förmån för ego, huvud, görande, överger den sanna verklighet som varandet är. Många vuxna behöver slå sig ner vid den berömda vägkanten och vänta sin själ in. Bara då kan en ny och besjälad värld födas. En värld där vi går i vördnad och respekt för varandet och där vi får växa upp och leva som vi föds.

95079c9442b80ca6a995d43f835077c5

Välkommen att gå med i min facebookgrupp: Medvetet föräldraskap

Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig.

Här hittar du ett fantastiskt blogginlägg, skrivet av Maria Klein, om hur det känns att få ett nytt syskon: Min man vill ha en till fru (om att vänta syskon)

Här kan du få hjälp med dina drömmar via mitt drömforum på Facebook Drömtolkning – din och min!

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg