Söt kärlek!

Läser om en kvinna som många, många gånger per dag, ur hjärtat, säger till sitt barn att det är absolut sötast på jord! Men mamman är osäker på om hennes barn kommer att känna sig värderad efter sitt utseende och växa upp och bli utseendefixerad för att mamman använder just ordet söt. Hon funderar och frågar om hon ska censurera ordet söt och istället välja ett annat mindre laddat ord eller helt enkelt låta bli att uttrycka vad hon känner. Blir man fixerad vid yta om man får höra att man är söt?!

1bb46c11b8ea880a082733871317e81d

Jag tänker att det alltid, oavsett vad man säger, handlar om vilken intention man har och var inifrån, inuti, sig själv man säger något. Man kan ju säga “jag älskar dig” till en person med massor av olika bottnar (manipulation och hat till exempel) dvs. orden kan komma ur en rad olika känslor, bottnar, tankar eller teman. Är ordet söt däremot sprunget ur en autentisk känsla av kärlek ur ens inre och intention tänker jag att det bara blir förvirrande för barnet om föräldern söker vara något den inte är; låta bli att säga söt eller försöka hitta ett annat ord.

Det, att vara och stå för något men med läpp säga något annat, brukar i min värld snarare skapa grogrund för kass självkänsla; att som barn få tvetydighet speglad mot sig rör bara till i mötet med mig själv och i kontakten med föräldern. Tänk dig själv som vuxen och om din partner säger en sak “vad söt du är”  men att du upplever att den står för och egentligen säger något annat typ “bitch, vad du alltid ska vara neggo”. Det inte världens bästa mylla för att få till exempel tillit mellan er att växa. Det blir också svårt för dig att förstå vem din partner är. Plus vem du är i förhållande till partnern! Ska du till exempel svara på det du upplever att den egentligen säger eller ska du lyssna till vad läpparna uttrycker? Vem blir du då i mötet?

Jag tänker att det, att möta dubbla budskap, är mycket svårt att hantera för ett litet barn och något som som snarare öppnar för utifrånstyrda behov att bli sedd och bekräftat då jag inte kan lita på att min förälder verkligen är den den utger sig för att vara. För vem blir och är jag som barn när jag inte blir speglad på ett äkta sätt? Hur ärar jag min äkta kärna om min förälder inte hedrar sin och i förlängningen mig? Hur kan min känsla för den jag är och det jag känner dvs. mitt själv, min självkänsla, växa om jag inte vet vem min förälder är? Hur speglar jag min inre sanning om föräldern inte är sann i sin känsla? Hur växer jag självkänsla om min mamma eller pappa säger en sak men menar en annan?

Jag tänker alltså att det snarare är tvärtom. Är man inte sann i det yttre med det man inuti upplever så öppnar det för att att självkänslan i barnet blir skevt; få sig en rejäl törn. Går barnets självkänsla förlorad i att föräldern inte är tydlig med vem den är så kan man som barn istället börja bli fixerad vid yta på det sätt där andras åsikter betyder mer än min känsla för vem jag är; min självkänsla. Men kan jag som förälder istället alltid visa min inre autencitet i det yttre kan jag också ge mitt barn rätten till att vara sann och äkta. Med andra ord. Kan jag som förälder säga söt ur en äkta känsla värderar jag aldrig. Tvärtom så berättar jag ju inte bara vem jag är utan min absoluta kärlek där ordet söt egentligen inte har någon betydelse i bemärkelsen att det är det som är det viktiga. Det viktiga är ju att jag är äkta i mitt uppsåt för då blir barnet tydligt för sig själv och får en äkta känsla för vem det är; älskat!

eb0653a4858dd2be8df14ba4d4bfb2c0

Gå gärna också med i Medvetet föräldraskap

Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig.

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg

Här kan du få hjälp med dina drömmar via mitt drömforum på Facebook Drömtolkning – din och min!

 

 

Vaccinkrig

Detta evinnerliga, aggressiva och tröttsamma vaccinkrig som breder ut sig i alla möjliga forum och sammanhang. Tänk om folk kunde vandra i ödmjukhet inför andra människor val, väl och ve istället för att tro sig sitta inne med sanningen. Ingen kan veta vad som är bäst medicin för en annan människa; vad själen behöver för att utvecklas. Ibland är det vaccin. Ibland är det inte. Dessutom kan ingen höra den berömda intuitionen berätta väg om man redan bestämt sig för var man står i en fråga; jag låser mig för vägledning som faktiskt kan vara livsavgörande.

000000

Jag är personligen varken för eller emot vaccin utan tänker att varje vaccinationstillfälle är unikt och att det därför behöver bedömas utifrån de förutsättningar man då och där har. Ena gången ska man bo längst ute i en skog alldeles ensam i 17 år och inte möta en endaste människa medan man andra gången ska vårda Ebolaoffer (nu finns inget ebolavaccin – men om det fanns..). Den tredje gången tillhör ens nyfödda barn plötsligt en riskgrupp, är allergisk mot vaccin och där man traktar hett efter att kollektivet vaccinerar sig så att masskydd uppnås; för att hjälpa och skydda sitt barn. Fjärde gången har man fått en vaccinskada och vill inte alls den vägen gå. Femte gången jobbar man med utsatta barn i tredje världen och ser hur fattiga föräldrar gör allt för att få en överlevnadsbiljett till sitt barn; något en vaccinering där kan vara…  Med andra ord tänker jag att livet är rörligt, dynamiskt och att det tar oss till platser där våra förutsättningar raskt kan förändras. Att likt en pitbull då dogmatiskt bita sig fast i en övertygelse, känsla och åsikt och ur den dessutom välja att föra krig tänker jag är att välja bort livet som komplext sammanhang samt även välja bort mig själv som medveten varelse och individ. Jag väljer istället att luta mig mot vägledning och intuition som berättar den mest optimala vägen för just mig och de mina dvs. varje val är unikt och behöver lyssnas in, läsas på och ta emot vägledning om.

Vägledningen/intuitionen har till exempel räddat mitt liv och visat mig att jag vid ett tillfälle behövde vaccinera mig mot säsongsinfluensan så att jag inte strök med då jag befann mig på en kroppsligt/själsligt mycket skör plats. En annan gång har den valt bort vaccin för att det inte hade gagnat vare sig kropp eller själ att den vägen gå. Hade jag varit hardcore antivaccin så vet jag att jag inte hade överlevt den där gången när döden stod i mitt väntrum och frågade om jag ville följa med. Dessutom kan det ju vara så att min själ vill lära sig något via vaccinering; något jag tänker att vi alla behöver ödmjuka oss inför. Vi vet inte alltid vad själen behöver för att växa!

Däremot tänker jag att vi kan respektfullt resonera i sak. Det innebär inte att vi behöver vara söta, väna och gulliga då vi fortsatt kan säga det vi känner och tycker med kanske arg emfas. Men det viktiga är ju ur vilken inre skål jag talar; ur vilken intention jag är sprungen. Pratar jag ur min medvetenhet, min autencitet, min sanning och ur min absoluta respekt för att alla behöver gå sin väg? Eller gör jag det för att jag tyranniskt, dogmatiskt eller dominant bara vill min världsbild; låser in mig i bara en enda väg och bild?! För om det är det sista så är det ett (vaccin)krig jag väljer att föra.

Dessutom frågar den större tanken, universum, mig ofta hur jag tänker välja och placerar mig i situationer där jag kanske tvingas skala av den destruktiva delen av egots alla käpphästar. (Den delen av egot som tycker, tänker och tror en massa och gärna ur ett perspektiv där jag anser mig ha rätt!) För det viktigaste, tänker jag, är ju att välja medvetet alldeles oavsett vad man väljer dvs. att man helt enkelt uppbådar så mycket medvetenhet man bara kan så att man väljer därur och vilar däri. I det beslutet väver jag till exempel in allt från att googla sig sönder och samman och läsa på samt att lyssna sin inre vägvisare in och låta den visa just väg. För om jag låst mig fast vid bara en åsikt kan jag ju inte höra den större röstens tanke; min vägledning här i livet. Inte heller kan jag leva i frid!

Julie Dillon

Art: Julie Dillon

Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig.

Här kan du få en gratis kort medicinsk reading: Medicinsk intuition – varför är jag sjuk?

Gå gärna också med i Medvetet föräldraskap

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg

 

 

 

UVI – smoothie (sur urinvägsinfektionsdricka)

Det här är en himla bra boostare när du har urinvägsinfektion eller när du har känning av att en är på gång. Surgörande som sjutton jagar den förhoppningsvis bakterier på flykt! (Jag använder mig för övrigt och såklart alltid av ekologiska varor. Förutom tranbärsdrickan som jag inte hade eko av när denna smoothie gjordes.)

Så här:

En stor näve frysta lingon.
En rejäl dutt tranbärsdricka koncentrerad
Typ en matsked frystorkat lingonpulver
En matsked acai
En rågad matsked pumpfröprotein (Proteinet kan man ju använda sig av vilka som helst typ hampaprotein osv. Jag har i protein mindre mot UVI och mer bara för att få lite stadga i smoothien.)
En dutt baobabpulver (för att söka grundningen i dig; viktigt vid UVI)
En rejäl slurk med havremjölk för att vätska ihop det hela
Lite färsk persilja och en nypa färskpressad citron
Mixa ihop, häll upp och njut!

Vad gäller bär. Var noga med att kolla ursprung/hantering så att du inte råkar ut för någon typ hepatitbasselusk. Visserligen är det ett tag sedan hepatitlarm om och i bär dök upp. Men jag tänker att man får ha ett energetiskt och medialt hököga på vad man stoppar i sig! Känn in din mat, vibba och läs av energierna, fråga om vägledning och läs info som kan finnas på till exempel Livsmedelsverket sida. Här en färsk undersökning av frysta jordgubbar (alla oeko dock); en inte helt upplyftande läsning.

Här berättar jag mer om hur man själsligt/kroppsligt kan läka en UVI; Urinvägsinfektion; från ett medicinskt intuitivt perspektiv

0

Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig.

Här kan du få en gratis kort medicinsk reading: Medicinsk intuition – varför är jag sjuk?

Gå gärna också med i Medvetet föräldraskap

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg