Att gå med och i mänsklighet.

Att gå med mänsklighet i mötet med mig själv och mina barn betyder att vi äger och omfamnar vår rätt att vara perfekta som vi är. Det betyder inte att vi ska söka en yta som alltid skiner, sätta på oss perfekta masken, försöka att alltid prestera på topp eller ha ett hem som i givakt stå utan mänsklighet berättar att vi behöver famna våra så kallade svaga sidor lika mycket som våra starka. Vi är vår helhet och ju mer vi kan äga alla delar däri desto mer kan vi ge vår hela mänsklighet i gåva inte bara till oss själva utan även till våra barn; vi älskar vår och andras mänsklighet. Det i sin tur medför inte att vi blir små rara och perfekta änglar som ränner runt och bara älskar allt och alla utan det betyder att vi om och om igen kan behöva famla, ramla, resa oss och ramla igen i mötet med oss själva och andra. Att se mänskligheten däri är att vilja och älska sin nästa som sig själv.

b3f91bf3fb9ef4d730fc328d2b137237

Att till exempel om och om igen göra sitt barn illa och sen urskulda sig med att man var trött och därmed, som försvar, söka åberopa mänsklighet är inte vad jag talar om utan att äga sin mänsklighet är att ta ett personligt ansvar för att jag är många och skiftande delar i min helhet; att jag äger och har personligt ansvar i det jag gör mot mig själv och min nästa. Att göra någon illa och söka skylla på sin mänsklighet är något helt annat än att se och förstå att jag är mänsklig när jag vid kvällsmålet brister ut i ilska, inte för att någon gjort något galet, utan på grund av stress på mitt jobb. Att sen ta ansvar för mitt utbrott och berätta för kanske ett närvarande barn att jag blev så arg, för att jag haft en så svår och stressig dag, är också att vara människa. Men blir jag på samma sätt och vis och om och om igen arg och skapar ett livstema behöver jag se över mitt liv; ta ansvar för vem jag är och hur situationen ser ut så att jag inte genom mitt sätt att vara skapar svårigheter, inte bara för mig själv, utan hos och för andra.

Vissa delar i mig själv har jag kanske svårare att fördra och andra vill jag gärna framhålla. Att acceptera mig själv med de sidor jag inte vill vetas vid är att äga sin mänsklighet. (Att acceptera mina mörkare sidor, min skugga, är inte samma sak som att leva ut dem utan jag pratar om den acceptans som tar av sig en eventuell offerkofta och istället tar roder och personligt ansvar för vem jag är. Det i sin tur kan betyda att jag behöver skåda rakt in i de delar jag inte gillar och där acceptera läget så att jag nya steg kan ta. Att belysa mörkret ger alltid nya frön; nytt liv.) Att ta just ett personligt ansvar och acceptera min helhet kan också betyda att jag t.ex. inte gör skillnad på mina känslor utan ser mig hel; väljer min känslomässiga helhet.

5c148bccf96dc529d1eda551e5553359

Att välja min egen känslomässiga helhet, mig själv, betyder att vi tar emot oss själva som den hela människa vi är. Det betyder INTE att vi fokuserar på att alltid tänka eller välja s.k positivt utan det betyder att vi inte låter någon känsla stå högre i rang än någon annan. Vi delar inte upp oss själva i en rad delar där vissa är mer värdefulla än andra utan vi tar emot och integrerar alla känslor i dess helhet. Att känna ren glädje är lika värdefullt som att känna ren ilska då båda kan komma i en konstruktiv eller destruktiv form. Att t.ex. alltid söka vara överkäckt positiv och aldrig integrera sin ilska till helhet är att destruktiva med sin helhet då man då väljer ut bara vissa delar av sin mänsklighet och då krånglar med sin skugga läs allt det jag är men inte vill vara. För i skuggan stoppar vi allt vi inte vill låtsas om även om det inte fungerar att bara stänga locket om sin mänsklighet. Ilska behöver t.ex. finna sitt sanna och konstruktiva uttryck och får den inte det tar den sig ett sjukt uttryck och kanske pyser ut på ett av våra barn som tvingas bära en massa ilska eller på annat sätt får ett svårt liv. Eller så har vi ständig migrän, krångel med återkommande livstematik, svårt att sätta gränser, går in i vägg, är deprimerade (många deprimerade är fulla av blockerad ilska) eller på annat sätt har svårt att få in flöde i liv då ilskan behöver finna ett utlopp där vi medvetet tar roder. Ju mer vi kan välkomna alla känslor, i sin rena och konstruktiva form, desto mer kan vi sluta att identifiera oss med dem och istället övergå till att vara vårt sanna jag där vi, om vi vill, kan använda våra känslor som de neutrala redskap de är.

Att söka sin känslomässiga helhet betyder alltså inte att vi ska excellerera och bli perfekta i vårt förhållningssätt till vårt och andras känsloliv. Däremot behöver vi ta emot oss som de känslovarelser vi är och därigenom kommunicera just den helhet de är så att vi inte förmedlar, till våra barn, att bara delar av känsloregistret, delar av barnet, är välkommet. Att ta emot mig själv som människa kan också betyda att jag istället för att skjuta bort en ”jobbig”  tanke tar emot den och accepterar den i sin svårighet. Ett exempel är om jag känner att jag har lättare att fördra ett av mina barn och svårare för ett annat. Istället för att söka släta över, trycka undan eller gå med ständig skam och skuld sätter jag mig istället ner och accepterar min verklighet och kommunicerar då acceptans och villkorslös kärlek via livsluften till det barn som jag har svårt för; jag är människa. Det brukar innebära att saker och ting förändras så att barnet och jag får gå friare i mötet med varandra! För stora saker händer alltid på ytan om vi är villiga och vågar möta vårt djup på det vis vi är; perfekta i vår mänsklighet.

0e8212325bae4090609041e3a09858d2

Välkommen att gå med i min facebookgrupp: Medvetet föräldraskap

Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig.

 

Leave a Reply