När döden är dags.

Jag har suttit vid mången dödsbädd och hållit hand in i sista andetaget; i klivet över till andra sidan. Jag har vinkat upp i tak när hjärtstillestånd ändat det liv som varit; vinkat till den själ som just sig lösgjort och på nästa mål på resan sig begivit. Jag som medial är i ständig kontakt med de som gått över till andra sidan och döden är inte ett slut eller en ändhållplats utan en början till något nytt; ett ännu djupare möte med universums storhet. Det, att döden inte är slutet, hindrar inte mig från att sörja när någon älskad kliver ur denna dimension och vidare in i nästa. Här är några ord på vägen när döden är kommen och livet vankar mot sitt slut:

När döden är dags. Stanna upp, var nära, be, håll om, lyssna, massera, smörj med vackra dofter, bädda med de mjukaste av lakan, torka panna, håll i hand, närvara, dyk upp! Vinka farväl och på återseende och önska frid och kärlek på vägen; gör er redo att släppa tag. Om dödsbädden tillåter; lukta på de vackraste av blommor, ät den godaste av mat, klappa den mjukaste av valp, spela den finaste av musik. Prata minnen; skratta och gråt. Låt livet visa sig från sin allra bästa sida men värj inte för det svåra; möts i farvälet och pumpa den döende full med ljus och kärlek. Sen. Håll i hand när det är dags för steget till andra sidan och låt själ få bli och gå till ljus i dina armar; i din värme! I kärlek.

00

Leave a Reply