Att rädda en värld.

Den här bilden tycker jag summerar Obama så fantastiskt fint. Fotot av barnet som bara inte orkar med presidenter, mottagningar och bök och som slänger sig på golvet i Vita Huset. Som visar den mest mänskliga av sidor och argar ur. Trött och ledsen ligger hon där och bara skiter högaktningsfullt i all status, fasader och makt. Och Obama hakar på; är med. Höjer upp barnets upplevelse. Visar mänsklighet. Äger den.

Så tänker jag att vi räddar en värld. Vi låter det äkta barnet i oss visa väg. Det oförfalskade barnet som är ren själ och som ännu inte kladdat och klistrat fast fejkad mask för att dölja själens kraftplats. Den plats där man får vara hel. Där man får visa ren ilska. Ren glädje. Den plats som känslomässigt vuxna vågar stå i ständigt och ösa sanningen ur trots att så många vill allt annat än det. Den plats som vill sårbarhet och som vet att det är vår styrka och räddning. Räddning från en värld full av trasiga Trumpar som aldrig som barn blivit speglade som de själar de är. För när vi inte blir sedda, mottagna i själ och hjärta, och därmed inte får mandat att berätta vår mänsklighet; vad blir vi inte då annat än skadade?! Bleka versioner av oss själva som söker utåtagera för att slippa känna det inuti som så ont gör. För har man inte fått strategier för att vara människa så söker man inte sällan lappa, täcka och laga det ständigt vätskande såret med sjuka och narcisstiska maktstrukturer. De där som alltid handlar om att vara “stark” och peka med hela handen. Trumperier.

Jag tror att vi är menade att inkarnera vår mänsklighet (det är därför vi är i den här dimensionen) och att vi därmed först och främst och fortlöpande behöver förhålla oss till vårt eget mörker genom att söka ljusa upp det; medvetandegöra oss själva. Acceptera vår mänsklighet. Där ur kan vi gå ut och konstruktivt söka vara den förändring vi vill se i denna värld. Det behöver inte betyda att vi änglalikt går runt tassande på tå och tror att kärlek är att enbart vara Gandhi utan att vi, som mannen uppspikad på det berömda korset, faktiskt kan ta fram vår heliga hagelbrakare och fyra av några saluter i luften och berätta för Trumpar; månglare och andra att vi absolut inte går med på att livet kränks. Att berätta uppbygglig ilska från själ. Att berätta min gräns. Nu får det vara nog. Jag säger nej till att stoppa människor i ugnar, nej när någon förgriper sig på barn, nej när Trumperier härmar handikappade, när djur lider….! Att våga vara en upplyst känslomänniska som inte vill fragmentera sig själv och själen. Det som denna värld och Trumpar mest av allt behöver. Ett nej till det sjuka och ja till äkthet, helhet, mänsklighet; själ. Sann kärlek till mig själv och livet som det är. Utan masker. Endast då kan vi mötas på riktigt.

0000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000

Gå gärna med i Medvetet föräldraskap