När döden är dags.

Jag har suttit vid mången dödsbädd och hållit hand in i sista andetaget; i klivet över till andra sidan. Jag har vinkat upp i tak när hjärtstillestånd ändat det liv som varit; vinkat till den själ som just sig lösgjort och på nästa mål på resan sig begivit. Jag som medial är i ständig kontakt med de som gått över till andra sidan och döden är inte ett slut eller en ändhållplats utan en början till något nytt; ett ännu djupare möte med universums storhet. Det, att döden inte är slutet, hindrar inte mig från att sörja när någon älskad kliver ur denna dimension och vidare in i nästa. Här är några ord på vägen när döden är kommen och livet vankar mot sitt slut:

När döden är dags. Stanna upp, var nära, be, håll om, lyssna, massera, smörj med vackra dofter, bädda med de mjukaste av lakan, torka panna, håll i hand, närvara, dyk upp! Vinka farväl och på återseende och önska frid och kärlek på vägen; gör er redo att släppa tag. Om dödsbädden tillåter; lukta på de vackraste av blommor, ät den godaste av mat, klappa den mjukaste av valp, spela den finaste av musik. Prata minnen; skratta och gråt. Låt livet visa sig från sin allra bästa sida men värj inte för det svåra; möts i farvälet och pumpa den döende full med ljus och kärlek. Sen. Håll i hand när det är dags för steget till andra sidan och låt själ få bli och gå till ljus i dina armar; i din värme! I kärlek.

00

Nådegåva

Det finns så fina gåvor som vi som går svåra sjukdomsöden kan få i gengäld! Våra svårigheter kan vara det, om vi vill, som tar oss till ställen få kan gå. Ett exempel är att man kan lära sig att älska stunden och sekunden; det där berömda nuet som så många letar. Där, i en enda sekund, kan man njuta av bara attan och leva ett helt liv.

Med det sagt så söker jag inte kladda gullegull i ansiktet på dig som just nu har det svinsvårt med din sjukdom.

0000000000000000000000

Min bön.

Ibland en själ möter lidande inga livsval kan välja bort; där bara den större kraften ljuset i själens dunkla natt kan tända. Jag ber för alla som befinner sig i förtvivlade situationer; där livet verkar ha gått i stå och där ropen om hjälp inte verkar hörsammas. Jag ber för alla som är uppspikade på sitt personliga helvetes kors och där räddningen känns fullständigt avlägsen och där livet kanske handlar mer om att söka härda ut än att kunna vara. Jag ber om hopp och ljus och löfte om återuppståndelse; om att livet ska kännas just så; att vi får gå i återfödelse och låta oss bäras av hoppet om nytt liv; hoppet om ljuset i mig och dig.

cropped-blog21.jpg

(Ovanstående bön skrev jag på en långfredag och även om jag inte kristen är utan djupt andlig så går älskad Jesus alltid i hjärtat mitt.)

Bön kan vara vår efterlängtade andning i stunden; vår vila från rationalismens kors och börda. I bönen kan jag vila i varandet och slippa och släppa all kontroll jag ofta illusoriskt tror mig ha. Jag kan i bönen andas och ta emot ljusets bärande balkar; jag kan vila i det större andetagets vilja med mig och andra.

Bön är ett sätt att kommunicera med det större i mig; ett rum och en plats där jag kan vara med det jag bär och ber om. I bönen kan jag uppgå i det jag är och därmed medvetet närvara i mitt eget liv; överlämna mig till källan och låta den ta ut riktning och visa flöde. Här kan jag upphöra att vara mitt begränsande jag och istället fyllas av det vi i alla söker och är; varandet.

För bön är mitt sätt att förmedla att jag hör, ser och vill det högre syftet. Ett syfte jag själv kanske inte alltid förstår men söker sätta min totala tillit till då jag inte kan finnas utanför den större viljans väg. Att på djupet det förstå är att överlämna sig och uppgå i det större; att låta ljuset ta det roder det egentligen alltid har haft och låta livet bli det flöde vi alla är.

Bönen kan också vara ett sätt att finnas där för andra, att be är att ge energi genom min bönekraft, genom min bön. Att genom bön sluta upp kring någon i kris, genom att överlämna mig i bön till den större vägens vilja, kan ibland ge de mest underbara mirakel.

På Facebook finns ett fridfullt och varsamt bönerum där vi som där samlats går med respekt för varandra och våra olika andliga vägar. Vissa är kristna, andra buddhister och den tredje har, som jag, en egen hemsnickrad andlighet. Få känner varandra annat än genom bönen och genom viljan att finnas med sin själ kring den som i nöd är. I bönerummet ger vi inga råd (om inte den som ber om bön ber om det) utan vi koncentrerar oss på att enkom överlämnande be. Vill du vara med är du varmt välkommen: Bönerum

Här finns mer info om mig: Yvonne Hedlund eller här Om mig.

Här kan du få en gratis kort medicinsk reading: Medicinsk intuition – varför är jag sjuk?

Gå gärna också med i Medvetet föräldraskap

Här kan du få hjälp med dina drömmar via mitt drömforum på Facebook Drömtolkning – din och min!

Här hittar du mina bloggtexter: Blogg